Kära Pappa!

Idag var jag vid din grav.. saknar.. gör så himla ont att Du är borta!

© 2010-07-06

Du lovade att höra av dig

det var ju ditt jobb

Är det då konstigt

att jag reagerar?

Är det då konstigt

att jag slår bakut?

Du gjorde ett misstag

på min bekostnad

Du gjorde ett misstag

som inte går att reparera

Du lovade ju att följa med

men du var som bortblåst

borta med vinden

Visst är det mänskligt

att göra misstag

det gör även jag

Men denna gången

svek du mig!

Japp då sitter man här hemma igen då...

Har inga som helst krafter att orka göra någonting.. vill men orkar inte! Minsta lilla som kräver ansträngning så klappar jag ihop. Nej - jag är inte lat - jag är bara så jävla sönder - så otroligt utmattad! Vaddå överdriva?? Hade aldrig blivit vare sig ambulanstransport eller inläggning med dropp - om det inte hade varit allvarligt... SKÄRPNING för f-n!!!

Det är visserligen skönt att vara hemma igen.. efter 1 vecka på sjukan inkl. 3 dagar med dropp och 2 ambulanstransporter. Men det är tufft eftersom jag fortfarande inte kan äta och har svårt att dricka och inte får behålla det jag lyckas få i mig. Kanske inte så konstigt att jag har rasat ca 8 kg på 2 veckor?!?

Funderar allvarligt på att flytta ifrån den här hålan snart. Känner inte att jag har någonting som håller mig kvar här. Tyvärr! Det mesta jag kämpat för är borta. Det mesta jag trott på är borta. Dom personer som betytt mest är borta... Jag kämpar förgäves mot omvärlden. Jag kämpar utan att förstå! Utan att förstå varför! Jag kämpar för saker som många redan tar för givet - saker jag egentligen inte ens skulle behöva kämpa för - saker som i mångas ögon redan skulle vara en självklarhet. Men i min värld finns det inga självklarheter. I min värld finns det ingen trygghet! I min värld finns bara JAG - en trasig själ i en annorlunda värld...