Liten börjar verkligen bli stor! Idag fyller mitt äldsta brorsbarn 10 år! Grattis tjejen! ♥

 Skulle visst ha varit på jobbet idag... Men ärligt talat - det gick bara inte! Är tröttare än tröttast just nu, och motivationen för att ens gå till jobbet är som bortblåst. Så dom gångerna jag utan förvarning kommer försent, så kan jag i princip lova att nånting redan pågår. Så välj själva - hugg tag i mig direkt eller låt mig vara... Sen antar jag att det är sista månadernas press som börjar släppa och komma ifatt mig nu. För varje liten förändring har tagit så hårt.. tagit så hårt på krafterna.. och helt plötsligt orkar jag inte riktigt med längre... Vill bara sova, sova, sova!

Ikväll frågade G hur jag tycker att det går när dom ringer nu. Och visst, det är en förändring som heter duga - men förhoppningsvis kommer det att funka betydligt bättre än tidigare. Det känns fortfarande en aning konstigt, men samtidigt förvånansvärt positivt! Både jag och dom tror att denna lösningen kommer att fungera - för det är så det känns! Jag har absolut inget emot "dom andra" och vissa av dom saknar jag nästan lite redan. (Ingen nämnd - ingen glömd) Men jag får inte tänka på dom nu! Jag måste tänka på vad som är bäst för mig själv! Och tyvärr är det så här läget är just nu! Men eftersom allt i grund och botten handlar om trygghet - så är det ju det som måste prioriteras! För utan trygghet fungerar ingenting.. utan trygghet fungerar inte jag... Så enkelt är det!

Ibland känns det bara så himla fel! Ni vet att vissa saker är viktiga - ni vet att det blir kaos om det inte blir rätt - ni vet så himla mycket - men varför gör ni då så fel? JA jag kanske överreagerar på vissa saker - men för mig är det viktiga saker - viktiga saker i mitt eget hem - och viktiga saker som till exempel rutiner - låt mig få ha dom när jag väl kommit in i dom igen. Jag behöver få känna att det fungerar - utan att ständigt behöva kämpa för nya mål. Så låt mig få göra det jag vill - när jag vill - hur jag vill - och var ett stöd för mig istället - på rätt sätt...

KRAM ♥

Farbror doktorn ringde igår. Nu väntar en ny remiss till CLV för vidare utredning hos specialisterna på lungmottagningen... Kanske finns nåt hopp trots allt?

"Bilder kan säga mer än ord"

Förändringar är till för att övervinnas

Nästa vecka blir det minst 1 STOR förändring, så det gäller att förbereda sig. Känslomässigt kommer det att bli jobbigt, men jag har inget val - det är ju för min egen skull! Det finns ingen återvändo, nu är det allvar! Och på sikt så är detta förhoppningsvis den bästa lösningen...

Jag gillar verkligen min nya lägenhet! Det enda som är en aning oroväckande är att järnvägen bara går ett par meter ifrån huset...

Kanske blir en sväng till jobbet senare idag - kanske inte... Får väl se hur motiverad jag känner mig då!

Dags att knocka skallen så jag kanske får sova några timmar inatt... Nej, fråga inte hur - du vill ändå inte veta svaret! Så Go'natt & Go'morron Världen

KRAM ♥

Fick höra den klart sämsta kommentaren hittills på jobbet idag. Visst att dom vill mitt bästa - men ibland undrar man faktiskt... Hur jag än väljer att göra nu så kommer det att få konsekvenser! Hur jag än väljer att göra så kommer det ändå att gå åt helvete! För är jag kvar - så kommer det att få konsekvenser. Och byter jag - så kommer det också att få konsekvenser. Frågan är väl bara vilka konsekvenser som egentligen är värst? Dom som innebär att jag lackar ur på jobbet - eller dom som innebär att jag slutar att gå till jobbet..?

Blev påmind om en grej som hände på banken... "Om vi flyttar på S så försvinner problemet!" Men det dom inte räknade med när dom kickade mig - var att problemet fortfarande fanns kvar... Konstigt? Nej! För det var ju inte jag som var själva grundproblemet... Men känslan är ungefär densamma som nu - varför är det alltid jag som måste flytta på mig? När jag för en gångs skull känner att det börjar funka igen... När jag för en gångs skull känner motivationen... När jag för en gångs skull börjar känna mig hemma någonstans... Varför måste ni då smula sönder den enda lilla gnista jag har? Varför måste ni då rycka undan tryggheten? Jo, för att ni TROR att det är det bästa alternativet...

Jag vet att vissa personer förr eller senare kommer att läsa detta inlägg. Men jag bryr mig inte! I så fall får dom väl göra det... Eftersom jag fortfarande är en aning upprörd så bestod kvällens samtal med Emma enbart av jobbet. Och nej, jag syftar inte på MonsterÄngelnEm... Det som händer, det händer! Det enda jag kan göra - är mitt bästa! Men varför ska jag hela tiden ge efter? Jag vet ju vad som är bäst för mig! Eller..?

Hej Alla!

Bloggen har varit lite OFF på sistone, har varken haft lust eller ork att uppdatera - eller skriva överhuvudtaget heller för den delen. Det har hänt så mycket nu..!

Jag har flyttat

Flytten är en av dom bästa sakerna som hänt på väldigt länge. Och jag trivs på detta nya ställe! Okej, jag kan faktiskt erkänna att det fortfarande känns lite overkligt och konstigt, men när jag väl bott in mig så kommer jag troligen att älska denna lägenhet! Men jag fattar fortfarande inte att det faktiskt var jag som fick den... Grannarna verkar hittills vara helt okej, inga knäppgökar i alla fall.. och hjälpsamma! Skulle jag dessutom vilja utforska närområdet med lite promenader så hänger grannen mer än gärna med...

Jag är fortfarande inte frisk

Febern kommer och går, men släpper aldrig riktigt taget. Hostan är äckligt närvarande så fort jag anstränger mig - och i vissa stunder är andnöd bara förnamnet. Börjar väl bli dags för att kontakta farbror doktorn igen. Och troligen väntar en ny lungröntgen och vidare utredning. För någonting är det som är fel!

Dagens B12-spruta

Var borta på vårdcentralen idag och fick en ny spruta. Inget märkvärdigt! Det brukar inte kännas, men idag gjorde det riktigt ont! Troligen för att jag redan är så öm i hela kroppen, och som dsk:an sa själv så verkade det som om hon råkade komma för nära en nerv eller så... Men det gick snabbt över! Och dessutom sa hon att väldigt många blir väldigt trötta precis innan dom ska få en ny spruta. Så hon var inte speciellt förvånad över sista dagarnas enorma trötthet... Synd bara att kroppen inte själv kan ta upp B12 längre!

Lilla Racern

Lilla Racern gick igenom besiktningen i år igen - helt utan anmärkning! Börjar nästan bli en vana nu... Tänker på kommentaren som jag fick förra året: "För att vara så gammal är den väldigt fräsch!" Tror vi håller oss till den ett tag till...

Jobbet funkar hyfsat nu

Jag kämpar på - går dit - jobbar - försöker så gott det går... Det som hände på jobbet idag vill jag dock inte ha en repris av, sånt klarar jag mig faktiskt utan. Men det är så himla lätt att säga när man inte är mitt uppe i skiten! Och hur ska man kunna förklara för någon annan när man knappt förstår själv? När man inte får fram ett enda ord? Trots att det är det enda man vill... Och är bollen väl satt i rullning är det svårt att få stopp på den..!

Kören hjälper mig att överleva

På något sätt hanterar jag situationen ganska okej, men det tar på krafterna, det tar på motivationen, det tar på allt. Alltså - att vara med på övningarna fast jag inte kan sjunga... Men körledaren peppar mig så gott hon kan! Och om hon nu får som hon vill - så kommer någon eller några av mina skrivna låttexter att användas inom kyrkan ganska snart. Självklart med mitt godkännande! Om det sen blir med hjälp av kören eller prästen återstår dock att se. Men valet av textuppläsare är i nuläget i alla fall ganska givet! Och jag kan helt ärligt säga att Alvestas coolaste präst nu verkar ha fått konkurrens... Sen återstår ju bara ångesten över julbordet då - men på något sätt ska vi nog lösa den biten också. Och jag kommer ju troligen att ha "Den Bästaste Bodyguarden" vid min sida...

 10-årskalas i Lund

Liten tjej börjar bli stor! I helgen väntar 10-årskalas för brorsans goa tjej... Så nu gäller det bara att samla ihop krafterna, så man orkar ta sig dit och umgås lite... ♥

NEJ nu får det räcka för den här gången! Dags att hitta John Blund!

KRAM ♥

Okej att jag bor i Småland, men mitt hjärta kommer alltid att tillhöra Hisingens stolthet - så grattis till silvret Häcken! ♥