Gårdagens besök hos tandläkaren slutade kanske inte riktigt som det var tänkt. Det dom skulle göra gick visserligen rätt bra - men det hade slutat ännu bättre om jag inte hade spänt mig så otroligt mycket! Jag kom bara ut till trappan sen var jag tvungen att lägga mig ner - det snurrade lite väl mycket... Efter mycket om och men så fick 2 personer stödja mig in igen - så jag fick lägga mig i vilorummet istället. Lite lagom svimfärdig och lagom bedövad - fick både salva och bedövningssprutor... Men efter lite vatten och några sockerkickar så återhämtade jag mig relativt snabbt igen. Och efter den pärsen kan jag bara konstatera en sak - jag har verkligen världens underbaraste tandläkare och tandsköterska! TACK SPINDELFIA

När det gäller visdomstanden så var tandläkaren rakt på sak; "Din visdomstand äter upp din andra tand, så den måste vi ta bort. Och med tanke på hur du mår just nu så finns det inget alternativ - det blir narkos!" Och kanske lika bra det - eftersom den operationen kommer att bli en aning mer komplicerad...

Det sägs att kören börjar öva igen nästa vecka. Kan inte riktigt säga att jag längtar dit - men det löser sig säkert med tiden... Men först väntar (äntligen) besök hos halsdoktorn!

Nu blir det film och huvudvärkskurering. Så godnatt Världen!

KRAM ♥

Och så var det dags för nästa vrålförkylning! Gillar inte läget just nu - så är det bara. Halsen kliar, ögonen gör ont, huvudet känns dimmigt och åter ny febertopp. Men det är väl bara att kämpa på så gott det går. Har ju i alla fall tid att vara hemma och kurera mig ett tag...

Funderar på att klippa mig snart - fast vet inte om jag verkligen behöver det - tappar ju så sjukt mycket hår ändå. Alltså inte normalt mycket - utan extremt mycket! Nåja, får väl hoppas på att det lugnar ner sig med tiden...

Tv, film och kurering. Ha en trevlig kväll därute!

KRAM ♥

Livet känns OFF just nu! Vet att jag är dålig på uppdatering - men orken finns inte - motivationen finns inte - så det blir när det blir lixom...

Med andra ord är jag totalt ur form just nu. Har varit lite motigt sista veckorna - och värmen har knappast underlättat heller. Blodtrycket lever fortfarande sitt eget liv - det saknar så att säga stabilitet - och jag mår väl därefter åxå. Vissa dagar är värre än andra - men jag kämpar mig igenom dom, en efter en. Var ute en sväng igår och rastade "Lilla Racern" för första gången sen jag opererade stortån. Först lät den som en tickande propeller - nu hackar den bara i svängarna. Så det tar sig...

Var på sjukan och gjorde skiktröntgen igår - på min visdomstand. Var lite jobbigt att blunda hela tiden, men annars gick det hur bra som helst. Vet att tanden måste bort snart - och tandläkaren sa själv att jag fick välja mellan att bli sövd eller få lugnande tabletter. Med tanke på hur tagen jag blev av att bara dra ut en mjölktand - och hur jobbigt det var med implantatet så är det valet inte speciellt svårt att fatta. Sövd = operation visdomstand! Får väl se vad dom säger när jag ska dit och laga det lilla hålet om en dryg vecka...

Om dryga två veckor ska jag äntligen få träffa öron/näsa/hals-doktorn. Hoppas verkligen att dom kan göra nånting åt min kämpiga hals/hosta/heshet/feber. Vill kunna andas ordentligt hela tiden! Vill kunna sjunga som vanligt utan att börja hosta eller bli hes/tappa rösten hela tiden! Vill med andra ord bli PIGG igen! Så pass pigg att jag orkar vara som vanligt, orkar vara mig själv, orkar jobba osv... Har just nu tagit timeout ifrån jobbet - på obestämd tid. Kanske lika bra när jag ändå aldrig är där..? Det känns visserligen bra att R är tillbaka från semestern nu - och skönt att veta att man är saknad där. Men funkar det inte så funkar det inte...

Nu känns det som om det börjar bli läggdags - så välkommen på besök John Blund. Godnatt Världen!

KRAM ♥

DUMMA IDIOT

Ibland går det bara snett - så enkelt är det! Så jag antar att det är dags att börja om på nytt igen. Men förbannad är jag fortfarande... Varför? Varför måste "någon" vara så himla taskig? Har jag inte rätt att reagera när jag anser att någonting börjar spåra ur? Har jag inte rätt att säga ifrån om det uppstår en situation jag inte mår bra av? Har jag inte rätt att tala om vad jag känner, tycker eller tänker? Tydligen inte! Jag ska bara snällt rätta in mig i ledet och bli överkörd som alla andra - vare sig det är rätt eller fel... Det är en sak att hela tiden få höra hur viktigt det är att jag säger som det är - men en helt annan att jag sedan får en fet käftsmäll tillbaka. Varför skulle det vara okej lixom..? Man ska inte jobba med människor om man inte kan ta emot kritik som faktiskt är befogad. Och man ska absolut inte göra som denna "någon" gjorde heller. Att gå in i försvarsställning är kanske rätt naturligt, men att sedan komma med värsta föreläsningen om både det ena och andra känns bara så totalt onödigt. Som om jag någonsin skulle öppna käften och säga sanningen en gång till..? Knappast!

"Alla gör ju sitt bästa"  

Ja, visst gör alla sitt bästa. Eller? Skillnaden är bara att när/om jag skulle göra någonting som i "någons" ögon inte är mitt bästa - så får jag skit för det. För av någon anledning är det trots allt inte okej att jag bara försöker göra mitt bästa! Att sen ångesten hänger som en skugga över mig underlättar ju inte precis... Varje dag är en kamp - en kamp för att inte falla tillbaka - tillbaka till ett självdestruktivt beteende. Just nu går det väl sådär... Men även om det är tufft så tänker jag inte ge upp - inte helt i alla fall! Och även om det kan ta tid - så går det att komma upp till ytan igen. Fråga mig inte hur - ge mig bara tid...

Citerar Timbuktu; "Det är dags o vakna upp till kamp och slå tillbaka sträck upp en hand"