Jag ger upp!

Eftersom chefen säger att det är okej att personalen beter sig som svin, så kör vi väl på det då. Men skyll fan inte på mig den dagen det får riktiga konsekvenser!

Att säga att man bryr sig är lätt. Men det är ännu lättare att se vilka som faktiskt menar det!

OJ OJ OJ

Vill skriva så mycket men vet inte riktigt vart jag ska börja... Mitt liv rullar på, samtidigt är det så totalt kaos! Alla förändringar hit och dit skapar en ångest som äter upp mig inifrån, och stressen gör sig påmind i varje andetag. När jag opererades akut i början av januari (då dom tog bort gallblåsan) önskade jag att jag aldrig hade vaknat upp ur narkosen igen. Idag är jag glad att jag gjorde det, men livet är så rörigt att jag ändå har självmordstankar. Ja jag har krashat, så sent som nu i påsk. Och jag föll hårdare än jag gjort på riktigt riktigt länge! Att sen få höra att jag inte alls verkar må så dåligt som jag säger att jag gör, är bara rent provocerande. Alla är olika, alla reagerar olika, alla beter sig olika, men framförallt så har alla rätt att må dåligt! Att inte bli tagen på allvar av folk som finns till för att stötta mig i vardagen är oerhört kränkande. Men jag kan inte göra så mycket mer än att vara ärlig och säga som det är. Och prata med dom som verkligen bryr sig! Dom som hjälper mig att leva! Inte bara överleva...