Så här i efterhand är jag glad att jag lyssnade på magkänslan och åkte in hela vägen till akuten. Jag kände bara på mig att någonting var fel! Riktigt fel! Även om jag knappt förstått vad som faktiskt hänt, så vet jag att det var allvarligt och krävdes en akut tarm-operation. Det började med titthål och slutade med att dom fick öppna upp magen för att kunna fixa till och lägga tarmarna på rätt plats igen. Usch! Ibland är jag glad att jag inte har hundra koll på läget innan jag sövs... Men denna sövning minns jag! Jag minns att masken var läskig och jag minns sköterskan som hela tiden pratade med mig.. som frågade vilken min favoritpsalm var.. som satt och nynnade och sjöng "Du vet väl om att du är värdefull" om och om igen tills jag somnade...