"Går trögt att uppdatera nu"

 Vaknade med magkramp och feber imorse - inte skönt! Antar att det är samma kramper som jag hade för några veckor sedan, så dom lär gå över. Men det är jobbigt att knappt kunna sitta upprätt och jobbigt tills dom gör det! Kanske borde testa att sova lite mer och stressa lite mindre... Njurläkaren har hört av sig - så om cirka 2 veckor börjar jag med en högre dos på bt-medicinen (dospåsarna gör att jag måste vänta med höjningen tills nästa leverans) - sen blir det nya provtagningar igen efter 3 veckor. Och däremellan bt-koll hos dsk...

 Har ännu inte fått något riktigt svar på hjärtundersökningen. När vi ringde förra veckan fick vi till svar att läkaren inte ens har tittat på provsvaren ifrån ultraljudet. Och det har snart gått 1 månad sen dess...

 Sist jag var på jobbet så svetsade jag ihop några sådana här påsar. Jag hann med rätt många under sista timmen! K avslutade den dagen med orden; "320 stycken svetsade påsar. Detta är inte okej! Detta är mer än okej!!!"

 Ikväll blir det läggdags tidigt! Typ NU! Det enda som återstår på dagens schema är filmmys. Så ha dé gôtt!

KRAM ♥

Har varit rätt så tungt ett tag! Varje dag är en kamp - och jag har varit för nära att ge upp...

Känner inte riktigt att jag hör hemma någonstans just nu - och det tar på krafterna att aldrig bli riktigt frisk. Väntar fortfarande på att farbror doktorn på lungmottagningen skall höra av sig - med svar på hjärtundersökningen och eventuellt vidare utredning beroende på resultatet. Njurläkaren hänger även i luften igen - efter distriktssköterskans blodtryckskoll tidigare i veckan. För även om jag tål den nya bt-medicinen så innebär ju inte det att den har effekt! Och med tanke på att bt låg kvar på 140/100 så lär inte njurläkaren vara så nöjd. Undertrycket är fortfarande alldeles för högt för mina kära njurar..!

Det mesta går rätt trögt nu - hälsan, kören, jobbet, allt... Men jag kämpar - även om det går åt lite fel håll ibland! Fast jag har börjat fly igen - orkar inte riktigt hantera allt - så tar den vägen som känns lättast för stunden... Så nu blir det dataspel och Lilla huset på prärien-race. Har även fått ett splitter nytt bolltäcke som jag försöker vänja  mig vid - som kanske får lite positiv effekt på sömnen så småningom. Har knappt sovit alls den senaste veckan - men sista två nätterna har jag dock lyckats somna - med linserna i. Inte skönt att vakna med kliande ögon! Så ikväll kanske jag skall komma ihåg att ta ut dom i tid... Roligare än så här blir det inte! Så Go´natt Världen!

KRAM ♥

Dags för lite uppdatering igen då´rå

Träffade min nya tandhygienist idag, och hon verkade vara helt okej. Tandköttet var lite inflammerat på ett ställe, men jag visste ju att det var nåt där. Sista 2-3 dagarna har det blött så fort jag bara nuddat, och mycket riktigt, tandhygienisten hittade ett fastkilat popcornskal! Så hon smetade på lite inflammationshämmande på såret och håller jag det nu bara rent så ska det läka ut av sig själv... Men på det stora hela gick det rätt bra idag och i vanlig ordning blev rekommendationen - mindre cola och mer tandtråd!

Ultraljudet av hjärtat blev äntligen av igår! Ett steg i rätt riktning. Vet dock inte om "läckage" är ett bra eller dåligt tecken - men det lär väl visa sig när farbror doktorn hör av sig...

Tog mig igenom påsken i år igen... Att jag dessutom besökte kyrkan var väl ett framsteg, händer ju inte alltför ofta längre. För att dämpa panikångesten använde jag penna och papper, en strategi som oftast funkar. Däremot kom dödsångesten som en blixt från klar himmel - men den klingade så sakta av efter samtal med Den Bästaste... Och ärligt talat - vad gör man inte för att få påskblommor av prästen lixom? Ha Ha

Fisksoppa? Spätta? Dagens stora fråga. Det löser sig säkert...

KRAM ♥

Har haft sån jobbig huvudvärk sen jag började med nya bt-medicinen. Men jag hoppas att det ger med sig snart, och att blodtrycket slutar åka berg och dalbana. Vill inte ha det som förra gången..!

Födelsedagen blev trots allt ganska bra! Och i tisdags blev det självklart succé när jag bjöd på tårta på jobbet.

Att visa leg när jag fyller år börjar bli en vana - för av någon konstig anledning så kräver vissa av körmedlemmarna det - och det var precis samma sak förra året. För inte kan väl jag fylla så mycket som jag gör? Dom tror ju fortfarande blint på att jag är max 27..! När jag sen råkar säga att jag faktiskt är ett halvår äldre än körledaren så skakar dom bara på huvudet. Vaddå??? Du??? Skämtar du eller??? OKEJ jag har börjat fatta att man inte kan lära gamla hundar att sitta .. eller hur det nu var .. men ändå .. kom igen nu lixom... Lika charmigt som när tanten i kyrkan kom fram innan en mässa och frågade om jag var konfirmand? Och det var knappt 5 år sen...

Får väl göra som så många andra - och önska alla er som läser detta en Glad Påsk! Själv ska jag avsluta dagen med att göra drömrulltårta ihop med bostödet. Dock ska jag inte göra om en repris från gårdagen - då jag gjorde fläskfilegryta... Slant på rivjärnet så knogen fick sig en rejäl slipning och JA det gjorde ONT!

Ha dé bäst därute! Vi hörs

KRAM ♥

UTKLASSNING

Jippie! Det blir en snöig födelsedag imorgon...

Kör på med nya bt-medicinen och jag hoppas att den snart får bra effekt. Bt ligger lite lägre (så länge jag inte stressar upp mig vill säga) men fortfarande inte helt okej. Men det tar väl några dagar kanske för att stabilisera det igen - och förhoppningsvis hänger huvudet också med i rätt riktning så småningom...

Nu blir det Bevvan och sängen - ger upp för ikväll! Så ha dé bäst därute!

KRAM ♥

ALLT OCH INGENTING

Var hos min nya njurläkare nu i veckan - själva mötet gick rätt bra - hon var helt okej! Men jag hade redan innan känt på mig att någonting inte var riktigt som det skulle. Dels för att blodtrycket inte har legat som det ska - och sen magkänslan som sällan har fel... Jag blev inte direkt förvånad heller när bt stannade på 150/100 - så nu blir det till att börja äta ytterligare en sorts bt-medicin. Hoppas bara att den funkar ihop med den jag redan äter! Dessutom fick jag veta att kreatininet redan har börjat öka - vilket jag inte hade hoppats på! För att säga det så enkelt som möjligt - ju högre kreatininet stiger desto sämre blir njurfunktionen... Gränsvärdet ligger runt 90 (för kvinnor) och mitt värde är redan uppe på 85 - kan bara hoppas på att resten går väldigt långsamt..! Som läkaren själv sa så är dialys och transplantation i nuläget oerhört långt borta, och därför har dom heller inte pratat så mycket om det. Men samtidigt så förstår hon varför tankarna redan finns där - varför jag fruktar dialysen - jag har ju lixom redan stått bredvid och sett alla sidor av det. Jag vet ju att jag förr eller senare kommer att hamna där - och jag vet också vad alternativet är för att överleva eller inte överleva... Så om 2 veckor ska jag iväg och ta nya blodprover så att dom kan se hur värdena ligger då - så då hoppas vi på ett hyfsat resultat! Om inte hör dom av sig direkt - annars blir jag kallad om ett år igen!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer - är nere för räkning - och trött - så får nog avsluta dessa rader med att säga Go´natt Världen

KRAM ♥

Har varit lite för mycket nu på sistone! Men men, någon gång skall det väl börja vända..? I onsdags blev jag beordrad av distriktssköterskan att vila - och inte stressa eller anstränga mig. Var 2:a gången på 2 dagar som jag var nere och kollade mitt höga blodtryck - som av någon anledning inte vill gå ner! Egentligen ville dom att jag skulle träffa läkaren ganska omgående, eftersom detta har pågått ett tag nu.. men till slut gick dom med på att avvakta tills nästa vecka - då jag ändå ska träffa min nya njurläkare. Så dom släppte motvilligt taget när jag lovade att jag skulle ringa direkt om jag blev sämre! Så just nu kan jag bara hoppas på att dom sista provtagningarna inte visar några negativa förändringar på njurarna. Behöver liksom inte den skiten också...

Någonting som faktiskt fungerar bra just nu är jobbet. Och det känns skönt att kunna få chansen att landa i det som funkar.. att slippa göra förändringar hela tiden! Visst, det finns fortfarande alternativ och det känns tryggt att veta, men dom förändringarna bör inte ske förrän jag är redo för dom. Uppgifterna i sig är ju sällan nåt problem, det är snarare sakerna runt omkring som ställer till det en aning! Det stör mig inte så mycket att vissa personer kommer och går, är liksom van vid det, för så har det ju mer eller mindre alltid varit... Jag är nöjd så länge jag får köra mitt race, i min takt. Och dom personerna som jag mår bra av - dom tar jag till mig! Dom andra bryr jag mig inte så mycket om!

Nästa vecka kommer bostödets sköterska Mr B hit på besök. Antar att det är bra eftersom jag ännu inte har träffat honom. Då ska vi prata mediciner och så får vi se vad han tycker om medicinskåpet i garderoben. Ska eventuellt ha alla mediciner hemma själv sen! Jag är inte speciellt orolig för det, eftersom jag vid det här laget känner mig själv och vet vart min gräns går. Dessutom har jag bra stöd på kvällar och nätter nu, även om det "bara" är via telefon - men det fungerar och jag är mycket lugnare på kvällarna sen vi bytte ställe...

På måndag ska jag och J till hjälpmedelscentralen (eller vad det nu heter) och träffa en tjeja där. Ska kolla på bolltäcken och lite annat smått och gott som kanske kan hjälpa mig...

Nä nu får det räcka för ikväll - ska återgå till att vila och kolla på Bevvan! Ha dé bäst alla därute!

KRAM ♥

Missade att ta med "för mycket" medicin när jag åkte hemifrån. Så sista dagarna har blodtrycket levt sitt eget liv - dvs legat alldeles för högt! Kvällens blodtryck ligger på 157/101...

Är lite nyklippt idag - känns härligt underbart!

2783 steg & 1.530 km

Var total nostalgi när jag åkte spårvagn igår! Som jag hade längtat!

KRAM ♥