Ingenting som man önskar att någon skulle behöva drabbas av, men ibland så händer det tyvärr. Och nu hände det mig. Dom första sex dygnen var värst, sen började det så smått att vända igen. Men det är fortfarande kokt okryddad mat som gäller och mycket vätska. Magen har stabiliserats, frågan är bara hur mycket stryk njurarna har tagit av det hela. Det återstår väl att se...

I övrigt händer inte så mycket mer än återhämtning och provtagning just nu. Semester och en dag i taget!

Kram 

♥ 

Vissa saker måste bara göras, så är det. Såhär i efterhand är jag faktiskt rätt tacksam över att killen som skulle ha gjort undersökningen blev sjuk. Istället fick jag en jättebra och lugn tjej som gjorde det. Rädd var bara förnamnet, men det gick ju vägen till slut. Och guldmedaljen fick jag, dock inte av systrarna på sjukan - utan av Bästaste J! Jag har även träffat min sista vikarie på länge nu - en liten MiniTilda... Och snart hoppas jag verkligen att jag även får träffa min älskade Byracka igen! Jag behöver och saknar henne! 

   Welcome to my life - Simple Plan 

Har haft några riktigt tuffa månader bakom mig, med fler sjukhusvistelser och allmänt mycket kaos. Att sen blodtrycket har börjat klättra uppåt igen gör ju inte saker och ting direkt bättre. Vet inte riktigt vad njurläkaren anser om ett tryck på 120/100 när man redan äter 3 olika blodtryckssänkande mediciner? Återstår väl att se... Ska snart även in och göra en koloskopi då det tydligen är standard efter man legat inne med divertikulit. Inget jag ser fram emot, men inget jag kan skippa heller. Nåja, det blir säkert bra så småningom...

Astrid Lindgrens Värld * 2 besök i sommar. Kan inte göra annat än tummen upp. Det var det värt!

Att ha semester är skönt. Att ha semester ifrån bostödet är ännu skönare. I alla fall ifrån vissa av dom! Är så sjukt trött på att inte bli tagen på allvar, att folk snackar så jävla mycket skit och att det hela tiden är jag som måste anpassa mig efter alla andra. Förstår ärligt talat inte hur vissa så kallade människor är funtade! Ibland undrar jag faktiskt om dom överhuvudtaget tänker på att det är levande människor och inga robotar som dom faktiskt jobbar hos. "Vi vill ju ditt bästa" Tja, men efter 9 år kanske det är dags att ni börjar VISA det då också.!? Tänker inte kämpa hur länge som helst inför döva öron. Tänker inte skrika mig hes när ni ändå inte lyssnar. Tänker inte bry mig om ifall vissa av er tar illa upp, för ni struntar ju ändå blankt i konsekvenserna av era egna handlingar. Det är ju faktiskt inte ni själva som blir drabbade! Det är inte era liv ni förstör! Men den dagen vissa av er väl inser det, så kanske det redan är försent. Så jävla försent!

Till alla er andra där ute; ta hand om er och ta hand om varandra! 

Några av dom värsta dygnen i mitt liv är över. Pjuh! Vill ALDRIG bli så sjuk igen. Aldrig någonsin!

Tillbringade 5 dygn förra veckan i isoleringsrum på sjukhuset. Luftvägsinfektion med Coronavirus och extremt sjukt höga febertoppar. Har aldrig haft så hög feber i hela mitt liv. Vill aldrig ha det igen heller! När sista febertoppen kom var jag så dålig att jag faktiskt trodde att mitt liv snart var över. På riktigt! Och jag kunde inte heller förstå vad sköterskan menade med att jag kändes som en het kanin - det tog några dygn innan jag verkligen fattade att hon inte hade sagt kanin - utan kamin. Feberyra allan liksom...

Är just nu bara glad över att få vara hemma igen! Att slippa febern och bara få återhämta mig. Det kommer troligen att ta ett tag innan jag blir mitt gamla jag igen, men jag lever och är på bättringsvägen! 

KRAMAR

(Tack Elin för att du livade upp tillvaron lite - dina guldstjärnor kommer alltid att finnas kvar)

Livet har tagit en helt ny vändning och jag vet inte längre om jag vill stanna kvar. Jag kämpar, men vet inte längre vad jag kämpar för. Jag krigar, men är det verkligen någon som lyssnar? Någon som bryr sig? Varje dag är en ständig kamp. En kamp om överlevnad. Jag vet, en fighter ger inte upp. Men just nu orkar jag inte bry mig längre...

Det gör bara så jävla ont att leva - i denna värld som tydligen kallas verklighet. Jag längtar hem.. längtar hem till Pappa och mina andra änglavänner i himmelen. Jag vet att vi en dag kommer att ses igen. Jag vet, för jag är inte längre rädd för döden. Jag kanske inte vill dö riktigt än - men jag vill inte fortsätta leva heller...

    Godnatt Världen   

Har inte ätit ADHD-medicin på sex dagar nu, var tvungen att sluta med dom. Åtta år utan tillräcklig effekt räcker... Ville testa någon annan sort, men fick inte det på grund av min njursjukdom och mitt höga blodtryck. Tack för den liksom!

Har sista veckan varit ute och promenerat en hel del, och sista fyra dagarna har det varit upp mot 60 minuter varje gång. Jag är nöjd utifrån dom förutsättningarna jag har och med tanke på den ständiga stress jag lever i. Har minskat på godis och försöker äta mer riktig mat, vilket inte heller är speciellt lätt då jag fortfarande saknar regelbundna och fasta rutiner. En hjälp som jag ska få men inte får typ. Men det är ju samma sak med till exempel ledsagningen - jag är beviljad 13 timmar i månaden och jag får i nuläget cirka en timme i veckan. Vilken idiot som helst kan ju räkna ut att det fattas rätt många timmar, och det är tid som jag verkligen behöver. Men vill dom kriga så ska dom få det! Vill dom fortsätta att kaosa sönder mig så är det deras val. Jag har tröttnat nu! Och det kommer att få konsekvenser! Så dags att se upp - för den tickande bomben kommer att explodera snart...

Klart att man ska synas i mörkret! Ta hand om er därute!

❤ KRAM ❤

☆ En ny stjärna har tänts på himmelen ☆ 

En underbar ängel har hittat hem igen - om än alldeles för tidigt... Minns dig som den otroligt genomsnälla människa som du helt enkelt var. 20 års vänskap är lång tid, men det är ingenting jämfört med den sorgen och saknaden som du nu har lämnat efter dig. För mig kommer saknaden att bestå i evighet! För mig kommer du alltid att vara Bästaste Linda! För mig kommer ljuset av dig aldrig att brinna ut! Din egen kamp är tyvärr över. Ditt liv har tagits ifrån dig. Men i mitt något sargade hjärta kommer du för alltid att ha en speciell plats - din och min plats. Jag kommer aldrig att glömma dig vännen! Aldrig någonsin!

VILA I FRID älskade vän

FUCK CANCER