Jag var på jobbet i torsdags, för första gången på flera månader. Men det gick rätt bra, var dock helt slut efteråt. Så det blir nog som Monstret säger; "Vi tar det lugnt och sakta nu..." Hon är allt rätt bra ändå den där bruden! En dag i taget bara - så kommer det säkert att bli bra någon gång i framtiden. Känns skönt att det finns folk som faktiskt tror på mig - framförallt när mitt eget hopp sviktar emellanåt...

Denna bild är tillägnad MysMonstret! Fråga mig bara inte varför...

  Du finns där när jag behöver dig - bara ett telefonsamtal bort - min livlina till verkligheten. Trodde inte att jag skulle känna det jag känner nu - jag har ju varit borta så himla länge - men å andra sidan så har du hela tiden funnits där och kämpat med mig - kämpat för mig - och hjälpt mig att hålla hoppet vid liv...

 Du är mitt Monster & det mysigaste Monstret som finns!

För övrigt kämpar jag på som vanligt, ny telefontid med Dr M på måndag morgon. Var hos t.hygienisten häromdagen och hon kallade in tandläkaren också - för att vara på den säkra sidan liksom. Blev röntgen direkt och svaret kom blixtsnabbt - min lymfkörtel (halsen) är väldigt öm och svullen. Trots 1 veckas antibiotikakur är det ingen skillnad just nu. Så troligen blir öron/näsa/hals nästa anhalt för vidare utredning. Har ju bara varit sjuk sen nyår... Jag vet att lymfkörtlarna brukar svullna upp vid infektioner mm men sen gå tillbaka igen. Men nu har det varit så här rätt länge - och inga tecken på att svullnaden ska börja avta! Fortsättning lär följa...

KRAM ♥

Sorgen och saknaden har inga ord - gör bara så himla ont - nu - igår - imorgon - för alltid! VILA I FRID

Du var en av dom som brydde dig mest - som alltid undrade hur jag mådde - som ville veta - som vågade fråga - och dessutom min enda själsfrände inom njurvärlden... Det är fortfarande svårt att förstå att du är borta - att du aldrig mer kommer tillbaka - att vi aldrig mer kommer att ses eller sjunga tillsammans. Men dagarna går - livet rullar liksom på - och på något konstigt sätt så finns du ändå med mig. Men du fattas oss alla - och framförallt är din plats hos oss ALTAR väldigt tom just nu... Tårarna rinner i hemlighet - vill inte att någon annan ska se - vill inte... För trots allt så kommer jag för alltid att vara din alldeles egna "Lilla Fi"...

Har precis påbörjat min andra antibiotikakur nu - och jag hoppas att det ska gå bättre denna gången än förra - då jag inte fick behålla medicinen. Luftvägsinfektioner - bihålor - feber - svullna körtlar - seg slemhosta - andningsproblem - ja listan kan säkert göras rätt lång... Men än så länge verkar det lovande i alla fall - fast magen kör ju sitt eget race ändå. Men kroppen får åtminstone en ärlig chans! Så nu håller vi alla tummar vi har för att det ska gå vägen denna gången! Så att jag blir av med skiten en gång för alla! Så att jag kan börja leva som vanligt igen! Sjunga och jobba och springa i trapporna osv - det ni - det var riktigt längesen nu...

Magisk närvaro? Känslan man får när ett helt rum med folk bara stannar upp så fort man tar ett endaste steg in i rummet - det är grejer det! Då vet man... Då förstår man... Att man verkligen ÄR en av dom!!!

KRAM ♥

 Kampen fortsätter...

Nu är dock 2 kortisonkurer avklarade, med varierade effekter. Så det är bara att köra på så gott det går med kortisonnässpray och högsta dosen på inhalatorn. Enligt läkaren kan det tydligen ta väldigt lång tid innan effekten kommer om man har astmabesvär. Oavsett så tycker jag att det räcker nu! Är jag inte bättre om en sisådär 2-3 veckor måste jag gå tillbaka och träffa läkaren igen - och sen kan hon skicka mig vidare till öron/näsa/hals för vidare utredning. Men dom första 7 veckorna då? Räknas inte dom längre eller..? Så med andra ord - helt okej att köra på för fullt - får väl bara hoppas att jag inte kollapsar längs med vägen! Promenader är väl en sak - men cykla med feber och svullen hals? Jag vet inte - fast enligt läkaren är det dock inga problem...

"Okej, det är inte farligt att anstränga sig. Men är det farligt att sluta andas om man anstränger sig då?"

Förkylning - influensa - förkylning

Sista veckorna har varit tunga och det verkar inte ge med sig heller. Antar att det snart blir ett nytt besök hos doktorn - nästa vecka. Lär väl inte vara okej att dra ut på det så mycket längre! Febern har ökat igen, halsen kliar, ömmande käkben, stickande tunga, muskelkramper, ledvärk, svullen fot, grusiga/rinnande ögon, påverkad syn, svajande bt och enorm trötthet...

Uppdatering kommer så småningom - ha tålamod! Uppskattar dock er som fortsätter surfa förbi emellanåt!

KRAM ♥

Och tack MonsterEm för din något "oprofessionella" sida. Känns skönt att vi är på samma nivå ibland...

 Idag är det 5 år sedan du lämnade oss. Jag saknar dig Jenny! ♥

DÖD

Det går inte att förstå.. går inte att ta in.. går inte att hantera.. går bara inte...

♥ Älskade Morbror - Vila i frid ♥

♥ 4 ÅR AV SAKNAD ♥

OJ här var det visst livat värre ser jag. Är dock nere i depp-träsket igen och orkar bara ta en dag i taget - men jag ska ta mig igenom det .. denna gången också. Vet inte riktigt hur, men oavsett hur många avtagsvägarna än är - så ska jag komma förbi dom. Jag ska komma upp till ytan igen!

Det känns som att tiden står rätt stilla nu - även om jag vet att den inte gör det. Det händer saker hela tiden och i oktober väntar hur mycket som helst... Dop, optiker, operation visdomstand, tandhygienist, logoped, B12-spruta, blodtryckskoll och en hel del till. Ska försöka återgå till jobbet också, men det får ta den tiden det tar...

KRAM ♥