Varit på jobbet bägge gångerna denna veckan - mer än på väldigt länge!

Har ÄNTLIGEN kommit iväg till doktorn med min värkande stortå. Ja jag vet - det tog ju liksom bara 8 månader... Men jag är så himla rädd för att dom kanske måste dra nageln snart! Tyvärr överdriver jag inte när jag säger att HALVA stortånageln är svart/blå/brun! Doktorn såg faktiskt en aning bekymrad ut när hon såg den - och det tog inte många minuter innan hon sa att hon ville skicka en remiss till Kirurgiteamet. Så hoppas jag blir kallad dit snart! Men fram tills dess är det enbart sandaler som gäller. Får inte ha någonting alls som på något sätt trycker emot tånageln. Så vanliga skor är bannlysta just nu! Dessutom fick jag rekommendationen att ha sandalerna på även inomhus - eftersom jag fortfarande springer in i saker rätt så ofta. Men med sandalerna på så kanske jag kan lindra dom värsta smällarna lite grann i alla fall...

Börjar få kontroll över blodtrycket igen. Bara efter sista dosjusteringen har jag märkt en stooor skillnad. Trapporna upp till 3:e våningen känns helt plötsligt inte lika jobbiga - 9 gånger av 10 så behöver jag inte heller stanna förräns jag är nästan ända uppe. Och det går snabbare med återhämtningen efter ansträngning. Blodtrycket ligger (till och från) lägre än någonsin - men jag är inte lika "konstig" i huvudet längre, inte lika yr och framförallt så slipper jag dom där skyhöga trycken som jag hade innan... Nackdelen mitt i allt detta är att kreatininet har höjts en aning till sen sista blodprovet - men det är "helt acceptabelt i samband med blodtrycksmedicinsökningen" enligt njurläkaren. Men visst, ibland är det faktiskt JOBBIGT att veta att njurfunktionen sakta men säkert går åt fel håll...

Har käkat på McDonalds med H idag - gick ju hur bra som helst!

 Mötte även en före detta kompis inne i affären - kanske inte lika kul. Vi har inte haft kontakt på typ 2 år så man kan väl lugnt säga att det kändes lite kyligt. Men jag har ärligt talat ingenting att säga till henne längre! För hon gjorde sitt val - och efter det valet och dom orden hon uttryckte - så har hon ingenting i mitt liv att göra. Varken nu eller i framtiden! Kanske låter hårt - men det var faktiskt hon själv som bröt kontakten - inte jag...

Racet med Lilla huset på prärien är nu över - har sett klart på alla 9 säsongerna. Så nu går jag över till Skärgårdsdoktorn och efter det får vi se. Funderar på att köra Beck rakt igenom...

KRAM ♥

GLAD MIDSOMMAR

Har varit ute i regnet på Sjöliden idag... Lite oroligt var det allt, men det gick ju bra ändå! Blev dock en aning impulsiv och rastlös när nerverna började spöka - men både J och Smurfen gjorde ett bra jobb för att hålla mig lugn! Med andra ord så blev det en hel del "flum" och J övertalade mig att hänga med på promenad - i alla fall 1 av 2 gånger - för 2:a gången var det jag som ville ha med henne... Ha Ha

Bättre än så här blir det inte just nu! Hoppas ni alla haft en trevlig midsommar & har det bra! För min del hoppas jag att nästa vecka blir lite mindre intensiv, så att jag hinner ikapp mig själv igen... Kanske ta det lite lugnt? Kanske jobba lite? Kanske bara vara..? Får helt enkelt se vad som händer och sker!

TACK du anonyma (men ej anonyma) människa för dagens hälsning - den värmde!!!

KRAM ♥

Idag har jag varit på friluftsgudstjänst i det något ostadiga vädret. Men det gick ju hur bra som helst! Kören skötte sig (igen) fast jag inte var med och sjöng. På frågan om hur jag tyckte att det lät vet jag nu äntligen vad jag skall svara: "Jag förskönar sanningen lite - alltså säger jag ingenting" Men om jag verkligen tycker att det låter riktigt bra - så är det klart att jag säger det i så fall... Är glad över att fortfarande få vara en av dom - att få tillhöra någonting som verkligen betyder någonting! Även om det är lite kaos ibland - och det inte riktigt blir som det är tänkt - så får jag vara med och framförallt så får jag vara den jag är! Varje övning är en kamp - vissa gånger betydligt jobbigare än andra - men en dag i framtiden så skall jag nå dit jag innerst inne vill! För jag vet att jag kan - med en frisk hals och med rätt stöd ifrån dom runt omkring... Dessutom tänker jag inte bryta mitt sista löfte till min gamla körledare! Så det så!

Skänker en extra tacksam tanke ikväll till den Bästaste & den Coolaste - för att ni hjälper mig att hålla mig ovanför ytan! ♥

 Just nu tänker jag på Dig - för det är dig jag verkligen saknar! Vet att det inte längre spelar någon som helst roll, du gjorde ditt val och i brist på mod valde du att gå vidare med någon annan. Jag kommer aldrig någonsin att kunna hata dig - men jag hatar det du gjorde emot mig när du krossade mitt hjärta... För du bröt ner mitt innersta till små beståndsdelar och lämnade mig sedan ensam, så totalt iskall... Tiden med dig var ingen dans på rosor, allt var ju på dina villkor. Men jag fick ändå uppleva hur det kändes att vara riktigt kär, sådär kär så att man är beredd på att göra nästan vad som helst. Som att hoppa på fel buss ute i ödemarken och komma försent till "hemmet" - där man sen skulle lämna en vettig förklaring till varför man var så sen - och givetvis utan att avslöja något. Förnekelse? Nej, i alla fall inte ifrån min sida... Jag offrade i princip allt för dig - för dig och dina barns skull - men det räckte inte. Du räckte inte... Dom få stunderna vi fick vara själva - då du var dig själv - var värdefulla för mig. Jag ville ju bara få vara i din närhet - ville ju bara få känna mig älskad - ville ju bara få älska dig. För trots allt som vi gått igenom så var det precis det jag gjorde - jag älskade dig! Kanske var det också därför ditt svek gjorde så otroligt himla ont..? Och kanske är det just därför jag fortfarande tvekar..? Varför var du tvungen att komma igenom mina murar - för att sedan bara kasta bort mig? Uppenbarligen var jag inte så viktig för dig! Men det var du för mig! Du betydde allt för mig! Men aldrig mer - du skall aldrig mer få göra mig illa, aldrig mer... FAN vad jag hatar att fortfarande älska Dig!

Åh älskade nyckelringar! Har varit på jobbet idag - för första gången på väldigt, väldigt, väldigt länge. Var visserligen inte där i mer än 90 minuter - men jag var i alla fall där! Och jag fick dessutom knipsa ihop mina älskade nyckelringar igen!

Var i Hjortsberga i söndags och lyssnade (som så många andra - pjuh) på Musik i sommartid. Imponerad är bara förnamnet..! Trots panikångesten så var det precis det jag behövde just då. Plus att jag behövde en push ifrån den Bästaste och ifrån den Coolaste... "När natten är som mörkast - har den redan vänt" Eller hur var det nu igen..? Oavsett så är jag i alla fall grymt stolt över mig själv - för jag fixade det faktiskt till slut...

Nu blir det Lilla huset på Prärien - race igen. Är snart inne på säsong 7. Sen får vi se vad det blir efter det...

Nu är det hög tid att lägga sig tror jag - så alla ni som finns därute, får ha det så himla bra ni kan!

KRAM ♥ på återseende

TUNGT

 Har trots allt haft en rolig förmiddag - ihop med den goa lilla "Smurfen". Blev både veckohandling och lunch...

 Var borta en sväng i fredags hos Doktor Anders. Resultatet blev en remiss till /öron/näsa/hals - där dom ska gå ner via näsan och kolla svalg, stämband osv. Nya prover skall tas nu i veckan - på njurar och sköldkörtel. Dessutom låg blodtrycket kvar på stabila 140/95 så han gick in direkt och ändrade på njurläkarens ordination - så ännu en ny doshöjning väntar... Är trött på detta nu! Vill få ner blodtrycket så pass mycket så att det inte sliter på njurarna i onödan. Vill slippa känna mig som en öm nåldyna. Vill slippa hesheten och alla hostattacker när jag försöker sjunga. Kanske är det just därför jag lagt av..???

En stund i taget - uppdaterar när orken finns. Ha dé bäst så länge!

KRAM ♥

Grattis Pappa på födelsedagen Saknar Dej

Vet inte riktigt vad jag skall skriva - idétorka eller bara allmänt utmattad..?

Nu har dryga 3 veckor passerat sen jag var på jobbet sist - inte bra! Mycket har visserligen hänt sen dess, men det är fortfarande bara en dag i taget som gäller. Kanske orkar jag jobba en stund nästa vecka? Kanske inte? Det får tiden utvisa... Det enda jag vet är att jag inte får köra på som jag har gjort innan - men jag måste också få hjälp med att dra i handbromsen! För mina egna bromsar fungerar inte som dom ska, och handbromsen är redan trasig... Men jag hoppas att jag hittar tillbaka snart igen - börjar faktiskt sakna jobbet en aning nu...

Var nere hos dsk en sväng igår - så njurläkaren är uppdaterad igen. Även om dsk hade uppenbara problem med att höra pulsen - så lyckades hon till slut konstatera att bt nu låg på 140/95. Vet inte vad njurläkaren anser om det trycket, men det borde ligga lägre med tanke på den doshöjningen jag gjorde förra veckan. Med andra ord är bt fortfarande en kamp att få ordning på...

Ska tillbaka till Dr A nästa vecka - får se vad han hittar på för roligt då. Vågar inte ens gissa! Känns dock rätt skönt att veta att jag har frikort ända fram tills mars nästa år - med tanke på hur mycket dom slussar runt mig överallt - och dom lär fortsätta..!

Verkar som om spindlarnas årsmöte i min lägenhet äntligen är över för denna gång. Tur är väl det - för jag är fortfarande asrädd för dom!!!

Så klockrent!

KRAM ♥