I morse proppade jag i mig lite extra Alvedon - med hopp om att jag skulle orka - och styrde sedan bilen mot Hisingen. Visst, det var tufft att köra - och jag har varit på väg att slockna många gånger redan ikväll - men ärligt talat - jag kan ju inte missa en julafton till lixom... Det jobbigaste när jag körde var egentligen inte all trafik ute på vägarna - utan dom där små ettriga muskelryckningarna som jag har fått på ena ögat/ögonlocket. Herregud så enerverande! Näj inte farligt - bara så otroligt störande! Som sagt var.. stress och trötthet är ingen bra kombination. I alla fall inte för mig..! Men men - kanske går det att komma på fötter igen..?

Kan någon förklara VARFÖR bostödet måste hålla på och krångla hela tiden? Allt var lixom klappat och klart - extra medicin beställd osv - för att rätt dos skulle räcka så länge jag var bortrest. Och vad gör dom? Som vanligt säger dom en sak - och gör sen något helt annat! Börjar faktiskt tröttna på deras usla bortförklaringar! "Vi trodde..." Jag skiter fullkomligt i vad dom tror eller inte tror - är det bestämt att jag ska få ha hand om ALL medicin när jag åker bort själv, så kan dom inte komma dan innan jag ska åka och bara ge mig hälften... Jag vill faktiskt kunna bestämma själv hur länge jag ska vara borta! Behöver jag vara borta längre så behöver jag det - och det är faktiskt inte deras jobb att bestämma hur länge jag får vara borta! SÅ SLUTA LOVA SAKER - NI BRYTER ALLTID LÖFTENA ÄNDÅ!!!

KRAM ♥