"Även om jag går bakåt så går jag framåt"

M Midsommarafton 2012

ALLT & INGENTING. Det har hänt rätt mycket på senaste tiden - och det innebär även en hel del oro, ångest och impulsiva handlingar... Men jag hoppas att det kan vända snart! För det har ju funnits bra saker också. Jobbet till exempel. Och nu när mitt kära lilla monster dessutom har kommit tillbaka - så kanske det kan bli lite mer som vanligt igen. Det är tur att hon finns där - för lite roligt måste man ju få ha även på jobbet... (MonsterEm is da shit lixom) Människor kommer och går, så kommer det alltid att vara. Många lämnar spår efter sig, andra gör det inte. Men vissa lämnar inte bara spår, utan betydligt mer än så.. och det är dom personerna som jag just nu kan sakna oerhört mycket... Men allt som händer och sker har väl nån mening? Varför skulle det annars hända? Varför var du tvungen att dö? Det gör ont att tänka på dig! Det gör ont att prata om dig! Det gör ont att minnas dig! Men jag måste. För min egen skull... För dom andras skull... Så jag fortsätter att tänka, känna, gråta, längta... Jag vet att vi snart kommer att ses igen! I någon annan värld - någon annan tid - någon annanstans - för det sista hoppet kan ingen ta ifrån mig... ♥ PAPPA JAG SAKNAR DIG ♥

I morse fick jag ett erbjudande om att kolla på en ny lägenhet. Har dock inte så många dagar på mig, så helgen får väl gå åt till att tänka ut för- och nackdelar. Sa till bostödet på morgonen att vi måste ringa och boka tid för visning av lägenheten. Får då till svar: "Vad bra, då kan ni ju göra det nästa vecka. Jag går på semester nu!" Jomenvisst... Dessutom kommer denna helgen I N T E att bestå av bostöd. Den enda personen som jobbar, jobbar inte hos mig längre - och alla andra har semester! BRA VA?!? Får väl se hur det går fram till måndag. Fast det är klart - har jag överlevt skiten under dom sista 3 veckorna - så ska jag väl göra det några dagar till...

4 september är datumet för spirometrin. Det börjar tydligen röra på sig. Eller rättare sagt - deras semester verkar vara över då... Ska sluta med kortisonet cirka 2 veckor innan - men det kan ju faktiskt vara en fördel att dom får höra hur illa hostan egentligen låter... (Fördelen när jag handlar i affären och hostar som värst, är dock att jag helt plötsligt har en hel kassa för mig själv. Alla andra byter ju typ kö...)

Musiken ligger fortfarande på is - på obestämd tid!

Ikväll blir det soffhäng (nej fan - går inte - ligger 2 meters klädhög i vägen) så får bli sänghäng istället - inklusive data-tv-film & monsterspel. Så nu överger jag omvärlden för ett tag och kämpar vidare. För inte skulle väl någon sakna mig om jag isolerar mig hela helgen? NÄ trodde väl inte det heller... Lilla huset på prärien nästa! Får se när jag är inne och uppdaterar nästa gång - kan dröja ett tag. Så till er som råkar läsa detta - jag kommer fortsätta skriva - är bara inne i en svacka just nu - och därför dröjer det länge mellan gångerna... Men för att citera en cool präst; "Det är bara en makropaus - du kommer snart tillbaks igen!"

KRAM ♥