Livet går väl sådär just nu...

Det känns som att det är jag mot resten av världen. Jag kämpar och kämpar - men vet inte längre vad jag kämpar för. Så fort nånting börjar fungera så kommer det någon idiot och sparkar undan benen på mig. Varför? Varför har inte jag rätt att få en fungerande vardag? Varför har inte jag rätt att få känna mig värdefull? Varför har inte jag rätt att få leva - utan bara överleva? Förstår inte varför det är så många som måste tjafsa hela tiden. Finns liksom ingen anledning... Vem fan tjänar på att jag är utmattad och sönderstressad? Inte jag i alla fall! Knappast folk omkring mig heller!

Akupunktur omgång 4 är nu avklarad. Har ännu ingen effekt mot smärtan i armbåge/axel, däremot blir jag betydligt lugnare i huvudet efteråt. Det går liksom att tänka ordentligt! Känslan av att kunna tänka klart en hel mening är så skrämmande underbar! Lugn istället för kaos... Att nålarna gärna fastnar i musklerna får jag nog vänja mig vid, är inte så lätt att vara helt avslappnad alla gånger. Men men, det blir säkert bra någon gång...

Ger jag upp nu så sviker jag mig själv. Ger jag upp nu så sviker jag någon annan. Ger jag upp nu så kommer aldrig min största dröm att bli verklighet. Jag hatar att sakna...

❤ KRAM ❤