Det är jobbigt att vara beroende av andra för att få vardagen att gå ihop. Framförallt när alla är typ sjuka och borta samtidigt! Det är dessutom så många saker som har havererat totalt sen "A" slutade - saker som dom andra i bostödet borde hjälpa mig med. Men varför skulle viktiga saker ens vara viktiga?!? Saker som struktur och fasta rutiner? Veckoscheman som stämmer? Att hålla saker som man lovat? Regelbundna matvanor? Sömn? Brytande av isolering? En stressfri tillvaro? Varför skulle såna självklara saker egentligen vara viktiga? Varför skulle ens mitt liv vara viktigt???

Efter 8 år kan jag fortfarande inte svara på frågan från bostödet: "Vad vill du att vi ska göra nu?" Svaret blir alltid detsamma, dvs "Jag vet inte." För det är precis så det är! Och följden blir då att vi inte gör något alls på hela det stödet. Jag kan fortfarande inte avgöra vad som är viktigt att göra just nu eller vad som kan vänta, och det vet dom. Men istället för att göra saker så enkla som möjligt så måste dom alltid komplicera till det. Varför inte bara säga typ: "Jag ser att du behöver göra det här. Då gör vi det nu!" Tänk hur mycket mindre frustration det hade skapat... Att uppdatera magnettavlan är dom också bedrövliga på! Trots att det är schemalagt så blir det inte av - för att dom skiter i det! Ja, meningen är att vi ska göra det tillsammans, för att vi ska vara överens om det och för att jag inte ska kunna fuska med stjärnsystemet. Men vilka är det som fuskar då? Egentligen? Att jag inte orkar tjata på dom längre är väl en sak, men dom bryr sig ju inte ens om konsekvenserna...  Eller reaktionen jag får när dom nästan varje måndag får veta att jag inte har skrivit någon inköpslista inför veckohandlingen. Men är det så jävla konstigt då? Det är ju liksom dom själva som ska hjälpa mig att få den gjord...

Antar att jag har gnällt färdigt för idag. Blir väl lätt så när jag inte får det stödet jag behöver. 

OVER AND OUT

KRAM