Terminens första körövning är avklarad. Har lite väl mycket oro i kroppen och kaos i skallen, så det gick väl som det gick. Men det är skönt när strategierna för en gångs skull fungerar. Och jag har fortfarande Världens Bästaste Körledare - som är värd mer än ord kan beskriva! 

När bostödet sviker så är det återigen jag som får stå för konsekvenserna. Jag väntar fortfarande på att "dom" ska höra av sig. Lär väl få vänta förgäves! Och imorgon haglar väl bortförklaringarna som vanligt... Så medans jag försöker varva ner och återfå lugnet igen, så hoppas jag bara för deras egen skull att ingenting allvarligt hänt. Och att jag kan få sova några timmar inatt i alla fall. Det återstår väl dock att se...

Ta hand om er!