Klart att vi gjorde succé idag! Jag visste att det skulle bli tufft - men kanske inte så här tufft. Ångrar ingenting, men dagens konsekvenser talar helt klart sitt tydliga språk. Jag var inte riktigt redo... Jag gav verkligen allt jag hade - men idag vann ångesten. Försökte in i det sista - men orkade inte stå emot! Förvandlades ifrån supercool till hypervrak på några hundradels sekunder. Och minns just nu inte så mycket mer än 1 persons ansiktsuttryck och den "ordlösa" låttexten jag höll i min hand. För hur mycket jag än tittade på texten när jag sjöng - så försvann alla ord... Total blackout! Sen rakt in i dimman... Var helt inne i min egen värld - allt annat kändes så väldigt långt bort. Förstår inte hur - bara att - jag var där - men ändå inte..! Kanske kan jag en dag känna att jag faktiskt har gjort nånting bra idag?! Kanske kan jag en dag känna att det var värt det?! Kanske kan jag en dag känna att jag vill vara med igen?! Kanske... ♥

Dagens frustration har hittills resulterat i 51 km cykling.

Dags att börja om - och ta nya tag! Det som är gjort är lixom gjort! Visst, det räckte inte riktigt hela vägen - men nu är det ändå framåt som gäller..!

KRAM ♥