TACK E! Du vet säkert inte vad du har gjort ikväll - men du har ändå gjort det jävligt bra..! ♥

Vilken jävla urladdning! Kvällens panikångest är den värsta på flera månader. Det bara kryllade av människor - som kom från ingenstans - helt sjukt galet! Var så himla nära att bara dra därifrån, så himla nära att bara resa mig upp och gå. Men benen bar mig inte... När alla runt omkring reste sig upp och gick in, så brast det. Paniken visste inga gränser, och ångesten började sakta äta upp mig inifrån. Jag vet, jag är expert på att inte visa nåt utåt! Ändå försöker jag inte ens dölja det! Tack vare några vänliga själar, så hann jag aldrig sticka därifrån. Tur det, för jag tror inte att jag skulle ha förlåtit mig själv ifall jag bara hade stuckit! Men in kom jag till slut, och satt där gjorde jag med... Lyssnade gjorde jag också (i alla fall under större delen av tiden). Godkänt? Ja! Med vissa undantag... Hela tiden kämpade jag tappert mot ångesten, ville inte att den skulle få vinna. Men alla människor skrämde slag på mig! Att ändå stanna kvar, hela tiden, är en av de jobbigaste sakerna jag gjort på länge. Jag vet att vissa saker inte går att förstå, men jag är tacksam över att andra ändå accepterar att det är så här läget är just nu. Det går inte att förstå så länge man inte har varit där själv! Och det är minst lika svårt att försöka förklara hur det känns! För ibland finns det inga ord... Ibland går det bara inte att prata... Ibland skiter det sig lixom bara... Lyssnar på Nordmans "Hjälp mig att leva" - en av alla dom texter som har hjälpt mig - att överleva! Precis som kören. Glömmer aldrig våren och sommaren 2008. Hade det inte varit för L så hade jag inte levt idag..! Den dagen jag stod vid kanten och var på väg att hoppa, så var det hon som fångade upp mig.. hon som hjälpte mig att rädda mig ifrån mig själv..!

Läggdags nu kanske.!? Ja absolut! Så Go'natt Världen! ♥