Det kliar!!! Kinderna och hakan är knallröda och slutar aldrig att klia. Asjobbigt! Vet inte vad det beror på heller, även om det säkert hänger ihop med vissa andra saker. Men men...

 Får se vad som händer och sker framöver. Kanske åker hemåt imorgon, kanske inte...

KRAM ♥

Dagens missade samtal - kom ifrån fastighetschefen. Och eftersom hans telefon var avstängd, så slutade samtalet hos växeln - med kommentaren; "Vad konstigt, han har ju fortfarande semester.!?" Öhh... En hyresvärd som gillar att busringa tro..?

Är fortfarande ute på vift - och ärligt talat så känns det rätt skönt att "slippa" vissa personer just nu... Visst, på ett sätt är jag beroende av dom, men samtidigt är dom faktiskt oerhört stressande! Att dom sen inte kan göra den enklaste saken rätt, gör ju inte saken direkt lättare... Får väl helt enkelt se hur det blir med den saken när jag kommer tbx hem igen!

Är så trött... Nu ger jag upp för ikväll - så go'natt Världen!

KRAM ♥

ÄNTLIGEN har jag hittat alla inloggningsuppgifter igen! Så jag antar att jag får börja med att önska omvärlden ett gott nytt år... Nyårslöften? Ja faktiskt!

1. Bli helt frisk

2. Återuppta kören igen

3. Minimera alla stressmoment runt omkring mig så mycket som möjligt

4. Skriver jag inte här - för då skulle någon på jobbet garva ihjäl sig

Avslutar dom första timmarna på detta nya året med att kolla på Hulken. Nu gäller det att bita ihop och försöka undvika konflikter så mycket det går.. men lätt..? Nej knappast! Oj, nu lät det som om jag syftade på Hulken.. men nej, det gjorde jag inte..! Innan jag åkte hemifrån låg jag mer eller mindre däckad i cirka 1,5 vecka.. och vad fick man höra då? Jo, åk hem till mamma och vila upp dig... Yeah right! Vila upp sig? Var det ett skämt eller!?? Den dagen jag kommer hem igen.. till mitt eget.. då ska jag vila upp mig.. det är en sak jag kan lova! Jag ska gå till jobbet.. jag ska göra det jag måste.. men till en början så kommer det INTE att bli som många verkar tro! För jag ska leva mitt liv - på mina villkor - på mitt sätt... Är jag redo så är jag - är jag inte redo så är jag inte - så enkelt är det!

 Monsterabstinens? Ja okej, kanske lite grann då'rå...

KRAM ♥

I morse proppade jag i mig lite extra Alvedon - med hopp om att jag skulle orka - och styrde sedan bilen mot Hisingen. Visst, det var tufft att köra - och jag har varit på väg att slockna många gånger redan ikväll - men ärligt talat - jag kan ju inte missa en julafton till lixom... Det jobbigaste när jag körde var egentligen inte all trafik ute på vägarna - utan dom där små ettriga muskelryckningarna som jag har fått på ena ögat/ögonlocket. Herregud så enerverande! Näj inte farligt - bara så otroligt störande! Som sagt var.. stress och trötthet är ingen bra kombination. I alla fall inte för mig..! Men men - kanske går det att komma på fötter igen..?

Kan någon förklara VARFÖR bostödet måste hålla på och krångla hela tiden? Allt var lixom klappat och klart - extra medicin beställd osv - för att rätt dos skulle räcka så länge jag var bortrest. Och vad gör dom? Som vanligt säger dom en sak - och gör sen något helt annat! Börjar faktiskt tröttna på deras usla bortförklaringar! "Vi trodde..." Jag skiter fullkomligt i vad dom tror eller inte tror - är det bestämt att jag ska få ha hand om ALL medicin när jag åker bort själv, så kan dom inte komma dan innan jag ska åka och bara ge mig hälften... Jag vill faktiskt kunna bestämma själv hur länge jag ska vara borta! Behöver jag vara borta längre så behöver jag det - och det är faktiskt inte deras jobb att bestämma hur länge jag får vara borta! SÅ SLUTA LOVA SAKER - NI BRYTER ALLTID LÖFTENA ÄNDÅ!!!

KRAM ♥

Gillar inte att vara så här utslagen! Snälla förkylning ge upp nu!

Dagens bästa besked!

"CAs ekonomiavdelning hade missuppfattat slutbesiktningsprotokollet - så du kan slänga fakturan på 1572 kr."

Är dags för sängläge igen - orkar inte så mycket mer just nu..!

OVER AND OUT

KRAM ♥

Är rätt låg nivå på det mesta just nu...

Orken har tagit slut! Och som om det inte vore nog med all annan skit, så har jag åkt på en dunderförkylning också. Så nu är det ännu jobbigare med andningen - ännu mer som täpper till luftvägarna... Men det är väl bara att kämpa på? Jag kommer att bli kallad till lungmottagningen senast i februari 2013. WOW! Det går verkligen undan på den fronten..! För varför skynda på när jag redan gått sån här i typ 8 månader nu?

Börjar så smått ge upp kampen om att kunna sjunga igen... Det känns rent ut sagt för jävligt! Musiken är det som har hjälpt mig att överleva! Musiken är det som har hållit mig ovanför ytan! Utan musiken är jag ingenting! Visst saknar jag dom få stunderna ihop med resten av körens sköna stämmor - men just nu är det så här livet ser ut...

 Hög tid att hitta tillbaka till sängen igen... Tur att man blir väckt av J imorgon bitti! Sen får jag se hur utslagen jag känner mig, eller om det finns en chans att jag ska orka ta mig förbi jobbet en sväng... Mucka lite med MonsterÄngeln? Närå, skojar bara, kommer vara hur lugn som helst! Eller..?

OVER AND OUT

KRAM ♥

 Liten börjar verkligen bli stor! Idag fyller mitt äldsta brorsbarn 10 år! Grattis tjejen! ♥

 Skulle visst ha varit på jobbet idag... Men ärligt talat - det gick bara inte! Är tröttare än tröttast just nu, och motivationen för att ens gå till jobbet är som bortblåst. Så dom gångerna jag utan förvarning kommer försent, så kan jag i princip lova att nånting redan pågår. Så välj själva - hugg tag i mig direkt eller låt mig vara... Sen antar jag att det är sista månadernas press som börjar släppa och komma ifatt mig nu. För varje liten förändring har tagit så hårt.. tagit så hårt på krafterna.. och helt plötsligt orkar jag inte riktigt med längre... Vill bara sova, sova, sova!

Ikväll frågade G hur jag tycker att det går när dom ringer nu. Och visst, det är en förändring som heter duga - men förhoppningsvis kommer det att funka betydligt bättre än tidigare. Det känns fortfarande en aning konstigt, men samtidigt förvånansvärt positivt! Både jag och dom tror att denna lösningen kommer att fungera - för det är så det känns! Jag har absolut inget emot "dom andra" och vissa av dom saknar jag nästan lite redan. (Ingen nämnd - ingen glömd) Men jag får inte tänka på dom nu! Jag måste tänka på vad som är bäst för mig själv! Och tyvärr är det så här läget är just nu! Men eftersom allt i grund och botten handlar om trygghet - så är det ju det som måste prioriteras! För utan trygghet fungerar ingenting.. utan trygghet fungerar inte jag... Så enkelt är det!

Ibland känns det bara så himla fel! Ni vet att vissa saker är viktiga - ni vet att det blir kaos om det inte blir rätt - ni vet så himla mycket - men varför gör ni då så fel? JA jag kanske överreagerar på vissa saker - men för mig är det viktiga saker - viktiga saker i mitt eget hem - och viktiga saker som till exempel rutiner - låt mig få ha dom när jag väl kommit in i dom igen. Jag behöver få känna att det fungerar - utan att ständigt behöva kämpa för nya mål. Så låt mig få göra det jag vill - när jag vill - hur jag vill - och var ett stöd för mig istället - på rätt sätt...

KRAM ♥

Farbror doktorn ringde igår. Nu väntar en ny remiss till CLV för vidare utredning hos specialisterna på lungmottagningen... Kanske finns nåt hopp trots allt?