© 110627

Nu står jag här i gränden, har ingenstans att gå.

Ett vägskäl i livet, hur fan blev det så?

Vad händer när hjärtat längtar ut?

När gnistan försvinner, och det sista hoppet tar slut?

För varje andetag, går jag sönder mer och mer.

Plågad utav sorgen, som ingen annan ser.

Finns det någon mening? Finns det något svar?

En själ som lever vidare, och en som stannar kvar.

 

Fa

7 september 2011 11:30

VILKA UNDERBARA DIKTER!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära läsare! Jag har beslutat mig för att byta blogg, på grund av vissa problem och vissa personer. Men det är nytt år och dags att börja om! Vill ni ha adressen så hojta till, annars får ni ha det bäst! All kärlek och respekt till er därute som f...

Så här i efterhand är jag glad att jag lyssnade på magkänslan och åkte in hela vägen till akuten. Jag kände bara på mig att någonting var fel! Riktigt fel! Även om jag knappt förstått vad som faktiskt hänt, så vet jag att det var allvarligt och krävd...

Tomma ord och lögner Men det är över nu En gång för alla Ni ska inte få göra mig illa mer! ...

Vill inte vara med längre! Orkar inte kämpa mot personal som går bakom ryggen på mig och ljuger både mig och chefen rakt upp i ansiktet. Och som påstår att saker inte existerar trots att det går att läsa innantill i beslutet. Orkar fan inte... Dom ha...

Växjö Pride 2018När det inte blev som man tänkt - så får man göra det bästa av det ändå    ...