Jag skriker ut i tomma intet, skriker mig hes med en röst som inte bär. Men vem hör? Vem bryr sig? Egentligen? Jag vet att många gör det. Jag vet att du gör det. Men ändå... Ingen vet hur mycket jag kämpar, ingen ser hur jag sakta men säkert håller på att ta död på mig själv. För det är så verkligheten är! Det fungerar inte längre. Jag fungerar inte längre. Och fasaden är så väl uppbyggd att någon knappast ser igenom den just nu. Jag vet, för jag VILL INTE att någon ska se, att någon ska veta, att någon ska förstå! Inom mig skriker jag på hjälp - utåt sett fortsätter jag le... Så nu ska jag göra det jag är allra bäst på; att dölja den verkliga sanningen!